Pilsner & jag igen

Hallå där!
Tänk vad plötsligt vissa saker ändrar sig. Nu är det åter Pilsner & jag som är enda två katterna i vårt hem. Strax efter det att jag skrev mitt förra inlägg på bloggen så ringde en familj som sökte en Russian Blue-unge. Och vi hade ju en liten grabb kvar hemma! De ville så gärna, så gärna köpa Collis Viminalis och trots att husse fällde tårar & matte fick ont i både mage och huvud så fick det bli så. I kväll har jag fått veta att han har det jättebra och har fått en del nya spännande lekkamrater: inte bara familjen han bor hos utan även deras lilla hund & deras akvariefiskar...!

Om jag ska vara ärlig så känns det litet tomt emellanåt. Jag glömmer ibland att alla flyttat och går liksom och letar litetgrann efter någon unge. Men så kommer jag på hur det ligger till och då njuter jag i stället av att kunna ligga ostörd och ensam på högsta plattan på klösträdet!!!

Och så har jag börjat tråna litet efter en katthane igen... Bara så där litet lagom - men ändå så att husse och matte ska märka det :-)  Och det gör de! Men matte säger att inte förrän tidigast nästa höst får jag ha så kul igen :-(  Tänk att människor alltid tror att de vet bäst och kan bestämma allting...  Matte säger att jag måste vila upp mig och att Pilsner måste gå ner i vikt. Vad har Pilsner med saken att göra, undrar ni? Jo, han har ju ätit samma kattungemat som jag och ungarna under en massa månader och det SYNS, om man säger så... En stillsam kastrerad kisse på 13½ år gör dessvärre inte av med all energi som bebisfodret innehåller. Min gamle kompis liknar mig, när jag var högdräktig...! Han når inte längre att slicka sig själv ren på ryggen, så matte brukar ta en våt frottéhandduk och gnugga honom på ryggen då och då. Hans päls hade tovat ihop sig så att hon fick ta en sax och klippa rent en stor fläck på hans rygg! Jag tycker allt litet synd om Pilsner som blivit så väldigt tjock, det är ju inte hans fel att bara denna goda mat har serverats sedan i juni.

Ja, nu är det alltså Pilsner & jag igen som är husets katter - och vi får åter all den uppmärksamhet vi förtjänar! Det är ganska trevligt!

Vi mår gott - och jag hoppas ni gör det också!
/Sinja m. sju utflugna gossar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback