Mitt första villebråd
Hej kattvänner!
För ni måste vara riktiga kattvänner för att gilla det jag skriver nu. Åtminstone ska ni inte vara alltför ivriga fågelvänner...
I går - på mina kära ungars 1-årsdag - slog jag till och firade alldeles extra! Jag tog min första fågel! Det ni! En svala kvick och munter... Men svalan hade förirrat sig in i husses farbrors sommarhus och där fanns jag. Det var liksom inget att fundera över - jag slog till och svalan var varken kvick eller munter längre... Men jag var, och är, stolt som bara en jägarkatt kan vara :-)
För övrigt så är det härligt att få vara på grönbete i sommar! Förra året fick ju Pilsner och jag stanna hemma hela sommaren för att jag skulle föda ungar mitt i alltihop. Men i år har vi hunnit med besök (tyvärr med långa trista bilresor) både i Västerbotten och utanför Smålandskusten. Matte är hemma ensam och saknar oss alla litetgrann. Det är därför litet för hennes skull jag skriver och berättar om hur vi har det på landet.
Matte vill förresten att jag ska återuppta bloggandet eftersom hon precis börjat tänka på allvar på det där med en ny kattkull. Jo, det är sant! Hon vill att jag ska få ett gäng till söta ungar! Åh, jag vill inget hellre...! Hela våren har jag löpt och trånat och försökt få familjen att fatta - och nu har de äntligen börjat tänka i samma banor som jag. Häromdagen kunde husse inte hitta mig. Han blev rätt arg på lillhusse som råkat glömma stänga ytterdörren. De trodde ett bra tag att jag smitit ut i trapphuset och att någon granne råkat släppa ut mig. Matte och lillmatte gick något varv runt huset, men där fanns ju inte jag. När matte kom in igen fann hon mig där jag låg och tränade, trånade och mindes hur det var för precis ett år sedan. Jag hade nämligen lagt mig tillrätta hopkrupen i lådan jag och kattungarna bodde i den första tiden efter födseln. Tala om nostalgitripp :-)
Men vet ni vad?! Matte behagar ge mig p-piller för att jag inte ska löpa och springa på någon trevlig vem-som-helst-hane under sommarens lantliv. HUR tror hon att jag ska kunna bli dräktig då??? Har hon ingen aaaaning om det där med hormoner & blommor & bin? Hon säger att hon ska sluta ge mig pillren direkt vi kommer hem till Stockholm. Hoppas det, för de är inte så goda :-( Och så förväntar hon sig att jag ska komma igång och löpa med en gång. Vi får väl se hur det blir med den saken...
Nu ska jag ta ett beslut om jag ska vila på sängen eller gå ut och spana på fåglar. En svår nöt att knäcka...
Vi hörs - roligt att vara igång med skrivandet igen!
/Sinja på landet
För ni måste vara riktiga kattvänner för att gilla det jag skriver nu. Åtminstone ska ni inte vara alltför ivriga fågelvänner...
I går - på mina kära ungars 1-årsdag - slog jag till och firade alldeles extra! Jag tog min första fågel! Det ni! En svala kvick och munter... Men svalan hade förirrat sig in i husses farbrors sommarhus och där fanns jag. Det var liksom inget att fundera över - jag slog till och svalan var varken kvick eller munter längre... Men jag var, och är, stolt som bara en jägarkatt kan vara :-)
För övrigt så är det härligt att få vara på grönbete i sommar! Förra året fick ju Pilsner och jag stanna hemma hela sommaren för att jag skulle föda ungar mitt i alltihop. Men i år har vi hunnit med besök (tyvärr med långa trista bilresor) både i Västerbotten och utanför Smålandskusten. Matte är hemma ensam och saknar oss alla litetgrann. Det är därför litet för hennes skull jag skriver och berättar om hur vi har det på landet.
Matte vill förresten att jag ska återuppta bloggandet eftersom hon precis börjat tänka på allvar på det där med en ny kattkull. Jo, det är sant! Hon vill att jag ska få ett gäng till söta ungar! Åh, jag vill inget hellre...! Hela våren har jag löpt och trånat och försökt få familjen att fatta - och nu har de äntligen börjat tänka i samma banor som jag. Häromdagen kunde husse inte hitta mig. Han blev rätt arg på lillhusse som råkat glömma stänga ytterdörren. De trodde ett bra tag att jag smitit ut i trapphuset och att någon granne råkat släppa ut mig. Matte och lillmatte gick något varv runt huset, men där fanns ju inte jag. När matte kom in igen fann hon mig där jag låg och tränade, trånade och mindes hur det var för precis ett år sedan. Jag hade nämligen lagt mig tillrätta hopkrupen i lådan jag och kattungarna bodde i den första tiden efter födseln. Tala om nostalgitripp :-)
Men vet ni vad?! Matte behagar ge mig p-piller för att jag inte ska löpa och springa på någon trevlig vem-som-helst-hane under sommarens lantliv. HUR tror hon att jag ska kunna bli dräktig då??? Har hon ingen aaaaning om det där med hormoner & blommor & bin? Hon säger att hon ska sluta ge mig pillren direkt vi kommer hem till Stockholm. Hoppas det, för de är inte så goda :-( Och så förväntar hon sig att jag ska komma igång och löpa med en gång. Vi får väl se hur det blir med den saken...
Nu ska jag ta ett beslut om jag ska vila på sängen eller gå ut och spana på fåglar. En svår nöt att knäcka...
Vi hörs - roligt att vara igång med skrivandet igen!
/Sinja på landet