Det blev inget :-(

Hej igen!
Jag är fortfarande en smal, smärt och odräktig katt...
Tyvärr lyckades inte Lancelot och jag få till det riktigt under de älskogsfyllda dagarna för en dryg månad sedan. Matte och husse har klämt och känt på min mage otaliga gånger och vi väntade alla på att spenarna skulle svälla och på att jag skulle öka i omfång. Men Icke sa Nicke!

På sätt och vis var det kanske bra, för då kan matte åka till Frankrike i lugn och ro över den helg som annars ev. hade sammanfallit med nedkomsten. Och jag slapp ha kattungar i magen under vår resa till Skellefteå till påsk.

Vi gjorde en riktigt lång bilresa till Skellefteå. På ditvägen åkte en hel dag och Pilsner och jag var aldrig ut ur burarna. Vi ville inte. Vi ville inte ens smaka på vattnet som erbjöds av omtänksam matte. Nä, jag har lärt mig av gamle Pilsner att åker man transportbur är det enda rätta att först sprattla å det grövsta för att visa att man absolut inte vill bli instoppad och medtagen på resor. Och sedan ska man gå ner halvt i koma och ligga och kisa i halvdvala tills man är framme. Det är ändå ingen som gör som du vill så det är lika bra att gilla läget! Väl framme hos mattes mamma hade vi det jättebra och på hemvägen blev etapperna kortare tack vare en natt på hotell. Det ni! Jättespännande att utforska ett hotellrum för en natt! Jag hittade en gammal kvarglömd hundgodis under sängen som var skoj att leka med ett tag. Annars var det inte mycket som visade på att det var ett djurtillåtet rum. Pilsner och jag hade förstås gärna sett att kattservicen varit bättre. Jag menar, där fanns ett badrum med toa och dusch för människorna, men vi fick minsann ha med vår egen toalåda! Och Pilsner saknade en räkbar. Själv gillar jag inte räkor så det kvittar. Ett klätterträd och klösbräda hade förstås varit skoj. Det fanns två skojiga fåtöljer att angripa men då skrek matte bara nej så fort man satte klorna i tyget. Och medan resten av familjen gick ned till restaurangen och åt frukost buffé fick jag och Pilsner nöja oss med vårt gamla vanliga torrfoder. Liiiitet trist, men får väl anses OK ändå.

När vi insåg att jag inte hade några ungar i magen tappade jag - och matte med - litetgrann modet och själv reagerade jag med att inte orka börja löpa igen. Nu har jag dock känt att det är något på G, så jag vet att matte pratat med Lancelots ägare om att göra ett nytt försök. Ja, det var ju en mycket trevlig ung man, den där Lancelot, så jag vill inte vara oresonlig på den punkten...!

Sköna Maj, välkommen!
/Sinja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback